Höstångest till max
Timmarna kryper fram kollar på klockan hela tiden när jag sitter här i min ensamhet. Det blåser kallt ute och träden svajar fram och tillbaka och det tjuter i träden. Ångesten smyger fram och ja inser mer och mer att jag måste flytta från stockholm de här funkar inte ! Är så rastlös i denna skit stad , man känner till allt och vet för mycket , för mkt bra och dåliga minnen. Kan inte sluta tänka på dej. Klarar inte en dag till med alla minnen , speciellt inte under denna års tid när de finns något så enormt mycket minnen! Ska man skriva en bok eller HAHA ?
Kommentarer
Postat av: MADELEINE
Tack, va glad jag blir :-)
Trackback